Produktion och arbetsuppgifter i ett hattmakeri
Det är i dag relativt få som har djupare insikt i det traditionella hattmakaryrkets faktiska arbetsuppgifter, vilket historiskt har bidragit till en del missuppfattningar. En vanlig missuppfattning är att en hattmakare primärt fokuserar på filthattar och kepsar. Även om en hattmakare behärskar filtmaterialet och kan tillverka dessa modeller, utgörs yrkets sanna ryggrad av framställningen av schellackstommar samt tillverkningen av de olika modeller av höga hattar som byggs upp på dessa. En annan utbredd missuppfattning är att en hattmakare uteslutande tillverkar doktorshattar. Den svenska doktorshatten är i stället en av flera specifika och högt specialiserade modeller av hög hatt som ryms inom hantverkarens breda yrkeskompetens.
Schellackstommen utgör fundamentet inom det traditionella hattmakeriet och fungerar som den bärande grunden för alla typer av höga hattar, såsom cylinderhattar i felb och doktorshattar. Utöver denna komplexa nytillverkning av civila, ceremoniella och historiska huvudbonader arbetar en hattmakare i stor utsträckning med kvalificerad vård av äldre hattar. Detta innefattar avancerad renovering, fackmässigt underhåll och historisk restaurering. Denna unika bredd i yrkesutövandet kräver en djupt specialiserad fackkunskap som sträcker sig långt bortom allmän konfektion och industriell sömnad.
Måttagning
Det traditionella hattmakaryrket är ett av få hantverk i Sverige där verktyg och arbetstekniker är desamma i dag som under 1800-talet. Varje hatt tillverkas för hand, moment för moment, från konformatörsmåttet till den färdiga hatten. Ett korrekt huvudmått är en absolut förutsättning för att kunna framställa en hatt som sitter perfekt. Därför är det avgörande att hattmakaren får så exakta uppgifter som möjligt om både kundens huvudmått och unika huvudform. Ett vanligt omkretsmått ger ingen information om själva huvudformen, eftersom omkrets och form är två helt skilda saker.
Konformatör
Det mest optimala och exakta måttet tas med en konformatör. Det är ett komplext, mekaniskt måttagningsverktyg från 1800-talet som mäter huvudets unika form och exakta storlek. När konformatören placeras på kundens huvud, formar sig verktygets samtliga rörliga delar och ben efter skallens konturer.
När konformatören befinner sig i korrekt position fälls dess lucka ned, vilket skapar ett fysiskt avtryck på ett fixerat papper bakom luckans metallring. Detta avtryck visar en skalenlig, förminskad bild av huvudformen, vilken sedan förstoras till rätt naturlig skala i ett matchande syskonverktyg, en så kallad konformatörsformillion.
För att säkerställa precisionen får en konformatör under inga omständigheter vara skadad eller sakna originaldelar. En defekt konformatör kan inte ta korrekta mått, vilket innebär att pappersavtrycket blir oanvändbart. Detsamma gäller för den praktiska måttagningstekniken. Om fackmannen saknar den specifika utbildning som krävs för att utföra ett korrekt konformatörsmått, förlorar mätningsprocessen sin funktion.
Huvudformer
Bilden visar olika mått tagna med en konformatör. Här blir det tydligt hur mycket huvudets form kan variera mellan olika individer. Ett huvud är nästan aldrig helt symmetriskt, utan bär naturligt på olika unika konturer och ojämnheter.
Huvudformen kan vara alltifrån rund till långsmal eller päronformad, och variationerna är i det närmaste oändliga. Detta visar återigen varför ett enkelt omkretsmått i centimeter inte ger någon information om vilken faktisk form ett huvud har.
Varje huvudform är som ett fingeravtryck – helt unikt för dig. Det är därför nästintill omöjligt att låna någon annans hatt och förvänta sig att den ska sitta perfekt. Eftersom en äkta schellackstomme är helt hård, måste hatten under tillverkningen formas exakt efter bärarens unika huvudform med alla dess naturliga linjer och skiftningar.
Nytillverkning av hattar
Hanteringen av alla traditionella hattmakarverktyg samt den djupa kunskapen om material och unika tillverkningstekniker har i generationer gått i arv från mästare till gesäll. Det är tack vare denna levande skråtradition med formella gesäll- och mästarbrev som det unika yrkeskunnandet har lyckats överleva i Sverige. Det är en tradition som fortsätter rakt in i framtiden när kommande generationer hattmakarlärlingar utbildas och för hantverket vidare.
Inom det traditionella hattmakeriet ryms två bärande grundtekniker. Den första är framställningen av schellackstommen, vilken utgör basen för alla modeller av höga hattar. Denna teknik har bevarats i landet tack vare den kontinuerliga årsproduktionen av ceremoniella hattar. Den andra bärande delen är tillverkningen av filthattar genom så kallad friformning. Detta innebär att hela filtämnet bearbetas och formas för hand med specifika tekniker över en slät hattstock. Karaktäristiska detaljer som skåra, grepp och brättets unika stuk formas därefter på frihand utifrån en förlaga, bild eller skiss.
Cylinderhatt Felb
Denna traditionella hattmodell byggs upp på en handgjord schellackstomme. När stommen är färdigställd kläs den med ett unikt felbmaterial, vilket återskapats från det historiska originaltyget från 1800-talet. En äkta cylinderhatt i felb tillverkas uteslutande i svart utförande. Hattens höjd kan varieras efter önskemål, men den vanligaste standardhöjden för en modern cylinderhatt i dag är 13 centimeter. För att uppnå en helt perfekt passform krävs det att hatten tillverkas i direkt enlighet med ett individuellt taget konformatörsmått.
Att behärska tillverkningen av en cylinderhatt i felb utgör ett obligatoriskt moment i det officiella mästarprovet. Innan provet påbörjas väljer hattmakargesällen mellan att framställa en cylinderhatt i felb eller en cylinderhatt i melusin. Väljs melusin som material måste även denna hatt tillverkas i svart färg.
Cylinderhatt Melusin
Denna hattmodell byggs upp på en schellackstomme. När stommen är färdigställd kläs den med en långhårig hårfilt av hög kvalitet, kallad melusin. Den absolut vanligaste färgen på en cylinderhatt är svart. Till skullnad från cylinderhatten i felb – som uteslutande tillverkas i svart – kan en cylinderhatt klädd med melusin framställas i valfri kulör, då detta material går att erhålla i en stor variation av färger. Hattens höjd kan varieras efter önskemål, men den vanligaste standardhöjden för en modern cylinderhatt i dag är 13 centimeter. För att uppnå en helt perfekt passform rekommenderas det att hatten tillverkas efter ett konformatörsmått.
Att behärska tillverkningen av en cylinderhatt i melusin utgör ett valbart men obligatoriskt moment i mästarprovet. Innan provet påbörjas väljer hattmakargesällen mellan att framställa en cylinderhatt i felb eller en cylinderhatt i melusin. Väljs melusin som provmaterial måste hatten tillverkas i svart färg enligt de fastställda provbestämmelserna.
Grå Hög hatt/Derbyhatt
Denna hattmodell byggs upp på en schellackstomme. När stommen är färdigställd kläs den med en korthårig, grå hårfilt. På denna modell är både hattbandet och roulébandet i samma grå nyans som filten, eller i en något mörkare ton. I Sverige kallas en grå hög hatt traditionellt även för derbyhatt. Detta kan dock leda till missförstånd, då benämningen derbyhatt internationellt syftar på en helt annan hattmodell (plommonstop). Hattens höjd kan varieras efter önskemål, men den vanligaste standardhöjden i dag är 13 centimeter. För att uppnå en helt perfekt passform rekommenderas det att hatten tillverkas efter ett konformatörsmått.
Att behärska tillverkningen av en grå hög hatt utgör ett valbart men obligatoriskt moment i gesällprovet. Innan provet påbörjas väljer lärlingen mellan att tillverka en grå hög hatt med svart eller grått hattband, i enlighet med de fastställda provbestämmelserna.
Grå Hög hatt/Derbyhatt
Denna hattmodell byggs upp på en schellackstomme. När stommen är färdigställd kläs den med en korthårig, grå hårfilt. På denna modell är hattbandet svart, medan roulébandet görs i samma grå nyans som filten. I Sverige kallas en grå hög hatt även för derbyhatt. Detta kan dock leda till missförstånd, då benämningen derbyhatt internationellt syftar på en helt annan hattmodell (plommonstop). Hattens höjd kan varieras efter önskemål, men den vanligaste standardhöjden i dag är 13 centimeter. För att uppnå en helt perfekt passform rekommenderas det att hatten tillverkas efter ett konformatörsmått.
Att behärska tillverkningen av en grå hög hatt utgör ett valbart men obligatoriskt moment i gesällprovet. Innan provet påbörjas väljer lärlingen mellan att tillverka en grå hög hatt med svart eller grått hattband, i enlighet med de fastställda provbestämmelserna.
Chapeau-Claque
Denna hattmodell byggs delvis upp på en schellackstomme, men stomväven på kullens sida är här ersatt av en fjädrande metallställning. Platten (hattens ovansida) tillverkas av stomväv, varpå hela stomkonstruktionen kläs med tyg innan kullen monteras fast på det färdiga brättet. En chapeau-claque tillverkas traditionellt i antingen sidenrips eller sidenduchesse. Den absolut vanligaste färgen är svart, men hatten kan framställas i valfri kulör och material utifrån önskemål. Höjden avgörs helt av metallställningens fasta mått. Modellen kan inte tillverkas efter ett konformatörsmått, eftersom den fjädrande ställningens mekanik inte kan formas efter konformatörsformillionen.
Att behärska tillverkningen av en chapeau-claque utgör ett valbart men obligatoriskt moment i mästarprovet. Innan provet påbörjas väljer hattmakargesällen mellan att tillverka hatten i sidenrips eller sidenduchesse. Tyget måste vara svart enligt de fastställda provbestämmelserna.
Doktorshatt
Detta är den vanligaste doktorshattsmodellen och används vid de flesta lärosäten i Sverige. Denna hattmodell byggs upp på en schellackstomme och karaktäriseras av en veckad kulle samt ett brätte som är slätt på både ovansidan och undersidan. Framtill monteras en rosett tillsammans med det tillhörande hattmärket. Undantaget är teologie doktor, som i stället bär en teologierosett i svart ripsband utan märke framtill. Det förgyllda hattmärket bestäms av respektive universitet och gestaltar fakultetens unika symbol. Hattens standardhöjd är 13 centimeter och den kläs med svart ripstyg. Modellen är densamma för både dam och herr.
Att behärska tillverkningen av en doktorshatt utgör ett valbart men obligatoriskt moment i gesällprovet. Innan provet påbörjas väljer lärlingen vilken av de olika doktorshattsmodellerna som ska tillverkas, i enlighet med de fastställda provbestämmelserna.
Doktorshatt Lundamodell
Lundamodellen bärs vid Lunds universitet, Malmö universitet och Blekinge Tekniska Högskola, och får inte användas vid andra lärosäten. Denna hattmodell byggs upp på en schellackstomme och karaktäriseras av en veckad kulle samt ett veckat brätte på både ovansidan och undersidan. Modellen har en rosett med omtag monterad baktill, medan det förgyllda hattmärket monteras framtill. Undantaget är teologie doktor, som i stället bär en teologierosett i svart ripsband utan märke framtill. Hattmärket bestäms av respektive lärosäte och gestaltar fakultetens unika symbol. Hattens standardhöjd är 13 centimeter och den kläs med svart ripstyg. Modellen är densamma för både dam och herr.
Att behärska tillverkningen av en doktorshatt utgör ett valbart men obligatoriskt moment i gesällprovet. Innan provet påbörjas väljer lärlingen vilken av de två doktorshattsmodellerna som ska tillverkas. Under mästarprovet är tillverkningen av just en Lundamodell däremot ett obligatoriskt krav, i enlighet med de fastställda provbestämmelserna.
Bicorne
Denna hattmodell byggs upp på en schellackstomme. Vid tillverkningen tillämpas exakt samma tekniker, specialverktyg och grundmaterial som vid uppbyggnaden av stommen till en hög hatt. Hela bicornen kläs därefter med felb. Hattens yttre dekorationer utgörs av kokard, galonband samt buljoner, där buljoner ofta är i spiralform och placerade i hattens båda hörn. Utseendet på dessa detaljer bestäms helt utifrån om hatten är avsedd för civil eller militär användning. Knappen på sidan är också en mycket viktig detalj, då dess unika märkning visar bärarens tillhörighet.
Vissa modeller dekoreras även med en plymasch, vilket är en fastsydd fjäderplymkant av strutsfjäder i vitt eller svart. Hatten kan därutöver förses med en plym, vilken kan vara löstagbar. De större, ceremoniella paradplymerna kan tillverkas helt i svart, gult eller i en blågul färgkombination.
Chapeau-Bras
Denna modell är en hopfällbar variant av en bicorne och byggs upp av samma typ av stomväv som används vid framställningen av en schellackstomme. En chapeau-bras liknar en chapeau-claque i funktionen att den kan fällas ut och fällas ihop.
Hela hatten kläs därefter med felb. Dess yttre dekorationer utgörs av kokard, galonband samt buljoner, där buljoner ofta är i spiralform och placerade i hattens båda hörn. Utseendet på dessa detaljer bestäms helt utifrån om hatten är avsedd för civil eller militär användning. Knappen på sidan är också en mycket viktig detalj, då dess unika märkning visar bärarens tillhörighet.
Vissa modeller dekoreras även med en plymasch, vilket är en fastsydd fjäderplymkant av strutsfjäder i vitt eller svart.
Plommonstop
Denna hattmodell kallas internationellt även för bowler. Den tillverkas av hårfilt och friformas i ett helt stycke. Innan formningen kan påbörjas måste filtämnet mättas med appretur så att filten blir stenhård. Därefter formas filten över den utvalda hattstocken. Kullens klassiska, raka men ändå runda form ger plommonstopet dess karaktäristiska utseende. För att uppnå den rätta balansen är det avgörande att det råder exakta proportioner mellan kullen och brättet. Från bandstället pressas brättet ut innan det renskärs, varpå roulékanten formas upp och pressas helt jämn med en mjuk, klassisk skålning.
Den absolut vanligaste färgen på ett traditionellt plommonstop är svart, men modellen kan även tillverkas i andra kulörer utifrån önskemål. Det ripsband som används till roulébandet, hattbandet samt rosetten med dess tillhörande omtag görs i samma färgnyans som hattens filt.
Cambridge
Denna hattmodell utgör en fusion mellan en hög hatt och ett plommonstop. Den tillverkas av hårfilt och friformas i ett helt stycke. Innan formningen kan påbörjas måste filtämnet mättas med appretur så att filten blir stenhård. Därefter formas filten över den utvalda hattstocken. Till skillnad från plommonstopets runda form ska kullen på en cambridge vara platt med en svagt rundad kant. För att uppnå den rätta balansen är det avgörande att det råder exakta proportioner mellan kullen och brättet. Från bandstället pressas brättet ut innan det renskärs, varpå roulékanten formas upp och pressas helt jämn med en mjuk, klassisk skålning.
Den absolut vanligaste färgen på en traditionell cambridge är svart, men modellen kan även tillverkas i andra kulörer utifrån önskemål. Det ripsband som används till roulébandet, hattbandet samt rosetten med dess tillhörande omtag görs i samma färgnyans som hattens filt.
Homburg
Denna hattmodell kallas traditionellt även för rouléhatt på svenska. Den tillverkas av hårfilt och friformas i ett helt stycke. Innan formningen kan påbörjas måste filtämnet appreteras så att filten blir styv, varpå materialet formas över den utvalda hattstocken. Kullen friformas för hand för att ge hatten dess karakteristiska utseende.
För att uppnå den rätta balansen är det avgörande att det råder exakta proportioner mellan kullen och brättet. Från bandstället pressas brättet ut innan det renskärs över en liksidig matris med rundad skålning. Därefter formas roulékanten jämnt upp runt hela brättet innan roulébandet monteras.
Fedora
Det finns många klassiska modeller av filthattar, och fedora är en av de mest framträdande. Den tillverkas av hårfilt och friformas i ett helt stycke. Innan formningen kan påbörjas måste filtämnet appreteras så att filten blir styv, varpå materialet formas över den utvalda hattstocken. För att uppnå den rätta balansen är det avgörande att det råder exakta proportioner mellan kullen och brättet. Från bandstället pressas brättet ut innan det renskärs. Valet av matrismodell som brättet ska formas över beror helt på vilket historiskt uttryck och vilken karaktär hatten ska få.
Ytterkanten på brättet kan lämnas renskuren, vara sydd eller kantad med ett elegant ripsband. Kullen friformas för hand för att få sitt karakteristiska utseende med det klassiska greppet och den längsgående skåran. Det ripsband som används till hattbandet samt rosetten med dess tillhörande omtag görs ofta i samma färgnyans som hatten, men kan även utföras i en kontrasterande färg.
Att behärska tillverkningen av en klassisk filthatt utgör ett valbart men obligatoriskt moment i gesällprovet. Modellen är valfri, under förutsättning att det rör sig om en klassisk herrmodell framställd helt genom traditionell friformningsteknik, i enlighet med de fastställda provbestämmelserna.
Folkdräktshattar
De flesta herrmodeller av folkdräktshattar tillverkas av hårfilt och friformas i ett helt stycke. Innan formningen kan påbörjas måste filtämnet appreteras så att filten blir styv, varpå materialet formas över den utvalda hattstocken. Hattmodell och tillhörande dekorationer varierar helt beroende på vilken specifik folkdräkt hatten är avsedd för. Precis som med doktorshattarna finns det strikta, historiska regler som måste efterföljas så att rätt modell och helt korrekta dekorationer tillämpas för respektive dräkt.
De dekorativa banden tillverkas helt för hand, och detsamma gäller för de karakteristiska garnbollarna vilka fackmässigt kallas för tuppor. Landets olika hemslöjds- och hembygdsföreningar utgör här en säker källa för djup kunskap och expertis inom området. Folkdräktshatten på bilden tillhör Leksandsdräkten och är dekorerad med det traditionella Leksandsbandet samt två tuppor.
Renovering av hattar
Förutom nytillverkning utgör renovering av hattar en betydande del av arbetsuppgifterna i ett hattmakeri. Uppdragen varierar från enklare reparationer till mycket avancerade restaureringsarbeten. En djup materialkännedom och gedigen kunskap om historiska tillverkningstekniker är helt avgörande för att kunna utföra dessa känsliga moment. Att förstå materialens egenskaper på djupet är en absolut förutsättning för att kunna rengöra en hatt och avlägsna fläckar på ett korrekt och skonsamt sätt. När det gäller utlästning krävs exakt kunskap om vilken specifik teknik som ska tillämpas vid varje enskilt tillfälle. Den unika kunskapen i hur olika hattmodeller är uppbyggda gör det möjligt för en hattmakare att reversera processen och demontera hatten moment för moment.
Reparation
Reparationer kan utföras på de flesta typer av hattar, och omfattningen beror helt på hur omfattande skadan är. Det går att byta ut komponenter som hattband, rouléband, hattrem och foder samt andra yttre dekorationer. När en hatt ska renoveras måste en hattmakare ofta reversera tillverkningsstegen och demontera materialet för att komma åt den del som ska bytas ut eller lagas. När skadorna väl har åtgärdats monteras samtliga delar tillbaka på sin ursprungliga plats.
Det finns dock skador som inte går att reparera. Det gäller exempelvis om fibrerna i en stråhatt har gått helt av, eller om det har uppstått ett hål rakt igenom en filtstomme. Detsamma gäller om den invändiga metallställningen i en chapeau-claque har gått av eller gått sönder.
Restaurering
Om en schellackstomme har skadats går den att restaurera och pressa tillbaka till sin ursprungliga form. Till detta tillämpas specifika tekniker och specialverktyg som är anpassade just för avancerade restaureringsarbeten. Med tiden blir alla historiska material mycket sköra och torra. Innan arbetet kan påbörjas måste en hattmakare därför göra en ytterst noggrann genomgång av hatten, innan de olika delarna varsamt och stegvis plockas isär.
Vid restaurering av schellackstommen får endast spritlack och vattenlack användas. Om andra limvarianter tillförs förstörs stommen, vilket bryter den traditionella tillverkningscykeln och skadar materialets unika egenskaper.
Tvätt
Många av de material som hattar tillverkas av är anpassade för att tåla både väder och vind. Det går därför att uppnå goda resultat vid tvätt av hårt smutsade hattar, under förutsättning att man har rätt fackkunskap om hur processen ska genomföras. Valet av rengöringsteknik styrs helt av vilket material hatten är tillverkad i, där torrtvätt och våttvätt utgör de vanligaste metoderna.
Känsligare material, som felb på cylinderhattar, rengörs med en speciell teknik. När felbmaterialet har rengjorts måste cylinderhatten därefter potanceras med speciella hattmakarverktyg för att återfå sin karakteristiska, djupa glans.
Utlästning mjuka hattar
Till gruppen mjuka hattar räknas de flesta modeller av filthattar, tyghattar och kepsar. Storleken på dessa kan justeras både uppåt och nedåt, förutsatt att det inte råder en alltför stor skillnad mellan hattens befintliga storlek och det faktiska huvudmåttet. Mjuka hattar lästas ut med hjälp av specialverktyg som kallas utlästare, och valet av vilken utlästare som ska tillämpas styrs helt av hattens unika modell och form. För att materialet ska klara av processen är det en förutsättning att hatten är i ett generellt gott skick.
Vid utlästning av mjuka hattar används aldrig ånga eller extern värme. Om fel utlästare tillämpas, eller om ånga och värme tillförs, är risken överhängande att hatten och dess fibrer förstörs permanent. Om hatten i stället behöver minskas i storlek, görs detta enkelt genom att placera hattkork innanför hattremmen.
Utlästning hårda hattar
Till skillnad från mjuka modeller måste hårda hattar hanteras på ett helt annat sätt. Till denna grupp räknas alla hattar som byggs upp på en schellackstomme, samt hårt appreterade modeller som plommonstop och cambridge. Det är det individuella konformatörsmåttet som avgör om det är tekniskt möjligt att lästa ut en hård hatt. Om det finns utrymme för justering formas hatten med hjälp av en formaterare. Skulle hatten i stället behöva minskas i storlek, justeras detta enkelt med hjälp av hattkork placerad innanför hattremmen.
Den enda hårda modell som överhuvudtaget inte går att ändra i storlek är en chapeau-claque. Det beror på att den invändiga metallställningen är svetsad i fasta mått och helt enkelt inte kan göras större. Hårda hattar får av hantverksmässiga skäl aldrig lästas ut på en sådan utlästare som är avsedd för mjuka hattar.