Hattmakare – ett yrke med anor
Hattmakaryrket, med rötter i 1500-talet, är ett av de äldsta levande hantverksyrkena i Sverige idag. I de historiska arkiv som skildrar hattens och hattmakarnas historia finns uppgifter om föreningar och skråliknande sammanslutningar ända från 1500-talet. Skråtillhörighet med gesäll- och mästarbrev var en viktig garanti för att kvalitet och kunskap fördes vidare mellan generationerna. Under perioder var skråtillhörighet ett villkor för att överhuvudtaget få tillverka hattar.
Idag används samma verktyg och tekniker vid framställning av schellacksstommen som på 1800-talet. Tillverkningen av filthattar är också densamma idag, bortsett från att hattfilten köps färdig. Idag används övervägande kaninhårsfilt.
Att kort förklara varför Hattmakaryket och den unika tillverkningstekniken av schellackstommen finns kvar just i Sverige är inte enkel. Men vi har valt ut de delar som vi ser som betydelsefulla händelser som påverkade hattmakaryket inte bara i Sverige utan utomlands.
Hattmakarskrå 1597
Ända sedan medeltiden har det funnits hattmakare i Sverige och omnäms i västgötalagen på 1300-talet. I äldre tid kallades hattmakaren för filtare då hattmakaren själva framställde den filt som hattarna tillverkades av. På denna tiden gjorde hattmakarna både herr- och damhattar. 1363 bildas hattmakarskrå i Nürnberg.
I början av 1550-talet känner man till två hattmakare i Stockholm och en i Arboga. 1597 bildas Hattmakarskrå i Sverige.
1650 fanns 36 hattmakarverkstäder runt om i landet. 1790 fanns så många som 212 hattmakarverkstäder i landet. Under denna tiden används till största delen bäverhårsfilt när hattarna tillverkades.
Bäverhårsfilt
En bäverhatt, eller kastorhatt, är tillverkad av filtat underhår från bäverns päls. En hatt tillverkad av bäverhår ansågs på 1600-talet vara det finaste hattmaterialet. Hattar av bäverhår var så dyrbara att de stod omnämnda i bouppteckningen och testamenten.
Det populära mjuka men motståndskraftiga materialet gick lätt att forma till olika hattformer. Efterfrågan på bäverpäls för hattillverkning var en av de bidragande orsakerna till att bävern redan i mitten av 1700-talet var sällsynt i större delen av Europa.
Efter 200 års jakt på bäver, för tillverkning av bäverhårsfilt, var den nästan utrotad när åtgärder vidtogs för att rädda beståndet. Jakten reglerades 1820 och priset på bäverhårsfilt steg kraftigt. Den billigare kaninhårsfilten började användas för tillverkningen av filthattar och försäljningen av höga hattar i silkesfelb ökade. Efterfrågan av den dyrbara bäverhårsfilten dog ut och bäverstammen räddades.
Schellackstomme
Frankrike var ett föregångsland inom hattillverkning och här utvecklades schellackstommen som ersatte filtstommen. Att gå ifrån användandet av bäverhårsfilt i tillverkningen av höga hattar revolutionerade hattmakaryrket. Den lätta och eleganta schellackstommen blev snabbt populär.
Hattens stomme tillverkas i flera steg. Först doppas tunn bomullsväv i vattenlack, en lösning innehållande schellacksflingor, ammoniak, vatten och terpentin som kokats ihop. Efter att väven doppats i vattenlacken spänns den upp på spännramar för torkning. När väven har torkat, skär man ut delarna till hattstommen efter mallar som gjorts i förväg. Dessa delar fogas sedan ihop till en kulle med hjälp av varma stomjärn över en femdelad hattstock, som motsvarar kundens huvudstorlek och hattens form.
Schellackstommen tillverkas i stort sett med samma tekniker och verktyg idag som på 1800-talet och är grunden för alla höga hattar och ryggraden inom hattmakeri.
Aillé-Maillard
Den franska firman Aillé-Maillard är en av de främsta tillverkarna av hattmakarverktyg genom tiderna. Det är anledningen till att hattmakarverktygen har franskklingande namn. Bomboir, potance, lissoir och formillion för att nämna några.
Tekniken för att tillverka hattar uppbyggda på en schellackstomme krävde en ny uppsättning verktyg och andra färdigheter än vid filthattstillverkning. Mätverktyget konformatören är exempel på ett sådant tidstypiskt och fortfarande oersättbart verktyg.
Om man var hattmakarmästare och tillverkade filthattar enligt de gamla teknikerna var man tvungen att resa ner till Frankrike för att gå vid sidan av en mästare för att lära sig att tillverka hattar enligt de nya teknikerna och lära känna alla nya verktyg.
I takt med att cylinderhattar i felb ökar delas hattmakaryrket in i två yrkesgrupper, filthattmakare och felbhattmakare, där felbhattmakarna hade högre status.
"Mad as a Hatter"
Under nästan tre sekel, fram till 1940-talet, användes kvicksilver i framställandet av hattfilten. När hattmakarna arbetade med skinnen, andades dom in dom livsfarliga ångarna och kom i kontakt med lösningen genom huden vilket ledde till kvicksilverförgiftning.
Skakningar, nervositet, aggressivitet, hallucinationer och sluddrigt tal var bara några symtom. Hattmakarna ansågs lite galna, därav uttrycket ”Mad as a hatter”! Man förstod helt enkelt inte sambandet mellan kvicksilvret och hattmakarens märkliga beteende.
I mitten av 1860-talet klargjordes att hattmakarnas sjukdom ”mad hatter disease” orsakades av kvicksilverförgiftning. 1864 kommer en lag som krävde bättre ventilation på fabrikerna. Nu uppfinner amerikanen J R Williams den första mekaniska processen för att göra hårfilt.
Trots det och forskningens bevis på hälsoriskerna fortsatte användningen av kvicksilvernitrat i staden Danbury i USA ända fram till 1941 då man började använda väteperoxid. Därav uttrycket Danbury shakes. Hattmakarna i Danbury firade införandet av förbudet 1 december varje år.
Cylinderhatt i felb
Hattmakeriet var ett blomstrande hantverk under hela 1800-talet. Cylinderhatten klädd med silkesfelb har en dominerande roll inom hattmakeriet. Den exklusiva hattfelben produceras i sammetsfabriker i Frankrike.
Betydelsefulla datum för hattmakarna under glansdagarna var sista april, då vinterhattarna kom in för uppfräschning och sommarhattarna skulle vara klara. Första oktober lämnades sommarhattarna in för uppfräschning och vinterhattarna skulle vara klara.
1851 blir Adam Frans Bodecker hattmakarmästare och 1852 öppnar han sitt första hattmakeri i Köpenhamn där han snabbt blev ålderman och kunglig hovleverantör. 1882 öppnar Oscar Bodecker, Adam Frans Bodeckers äldste son, A F Bodecker i Stockholm.
Doktorshatten
Utseendet på doktorshatten har följt hattens modeväxlingar. På 1600-talet hade doktorshatten formen av en barett. Under 1700-talet hade doktorshatten formen av en tricorn. På denna tiden tillverkades doktorshatten även i andra färger en svart. Färgen på doktorshatten har sedan 1800-talet varit svart.
På 1800-talet tar doktorshatten formen av en hög hatt med platt brätte och veckad kulle med hattmärket framtill. Precis som cylinderhatten byggs doktorshatten upp av en schellackstomme.
Under kommande århundrade formas brättet från helt platt till brätte med roulékant och får det utseende som vi känner igen på dagens doktorshattar. Kullens höjd har också med tiden blivit lägre. Äldre doktorshattar kan vara så höga som 15 cm. Idag har är höjden på en doktorshatt 13 cm.
Industrin tar över hattproduktionen
1940 finns fortfarande 25 hattmakare med egna verkstäder.
1947 I Sverige finns 14 fabriker som tillverkar felbhattar, 19 för hår- och ullfiltshattar och 14 för stråhattar.
Hattmakeriet var ett blomstrande hantverk under hela 1800-talet men kring sekelskiftet när Industrin tar över hattproduktionen väljer många Hattmakare att ta arbete inom industrin. Trots det har Hattmakarna ändå skapliga tider fram till 60-talet.
I takt med att efterfrågan på cylinderhatten dalar minskar antalet hattmakerier. Under slutet av 50-talet lägger Sveriges Hattmakareförening ner. A.F. Bodecker går i konkurs 1969
Varför finns Hattmakaryrket kvar i Sverige
Exporten av cylinderhattar
Svenskt hantverk har alltid varit eftertraktat.Vi är kända för att leverera högkvalitativa hantverksprodukter. Exporten av cylinderhattar i felb från Sverige var stor under 1800-talet och ända in på mitten av 1900-talet. Förutom felbfabrikerna var A.F. Bodecker framstående inom tillverkning av cylinderhatt i felb. När länder började importera cylinderhattar från Sverige minskade den inhemska tillverkningen. Detta bidrog till en minskning av hattmakerier som tillverkade cylinderhattar utomlands.
Franssons Hattmakeri
1936 börjar Hattmakare Per Fransson som lärling på A.F. Bodecker. 1949 Öppnar han Franssons Hattmakeri på Norrbackagatan. 1972 flyttar Franssons Hattmakeri in på SVT. På detta sättet skyddas hattmakeriet från att riskera att gå i konkurs. Men samtidigt blir det ett hattmakeri som ligger dolt inne på SVT. Detta är utan tvekan en av de största anledningarna att hattmakeriet inte hittats när man har sökt efter hattmakare som behärskar hela hattmakaryrket.
Gesällbrev & Mästarbrev
I många länder finns inte traditionen med Gesällbrev och mästarbrev kvar. I Sverige har vi fortfarande en stolt gesäll- och mästarbrevstraditon. Det har bidragit till att kunskapen om hattmakaryrket förts vidare till kommande generationer av lärlingar. Detta är utan tvekan en av de viktigaste orsakerna till att yrkeskunskapen och att Hattmakaryrket unika yrkeskunskap finns bevarad. Trots den dalande produktionen av cylinderhattar försäljning av chapeau-claque och grå höga hattar så lärdes teknikerna ut för att inte underminera yrket.
Tack vare att Hattmakarmästare Mark Eriksson blev hattmakarlärling på SVT fördes sedermera de unika yrkeskunskaper vidare till hattmakarmästare Lisa Franzén. Ännu en gång är det bevisat att traditionen med gesällbrev och mästarbrev varit avgörande för att kunskapen om hela Hattmakaryket förts vidare.
Doktorshatten
Den svenska doktorshatten får på 1800-talet formen av en hög hatt uppbyggd på schellackstomme. Detta bidrar till att säkerställa produktionen när efterfrågan på cylinderhatten minskar. När efterfrågan av cylinderhatten uppbyggd på schellackstomme försvann såg många tillverkare ingen anledning att fortsätta ha kvar en så logistiskt krävande produktion kvar som schellackstomme. Men i Sverige har vi till skillnad från övriga länder en efterfrågan på doktorshatten vilket bidrar till att tekniken finns kvar.